Den moderna etanolbilen uppstod i Brasilien på 70-talet som en följd av oljekrisen. Liksom vanliga beninsbilar drivs etanolbilarna av en ottomotor. Etanolbilar kan dock även använda biobränslet E85, som till största delen utgörs av etanol. Vid förbränning av etanol bildas koldioxid och vatten. Eftersom etanol tillverkas från odlade grödor uppstår dock ingen nettoökning av koldioxidhalten i atmosfären, i alla fall i teorin.

Eftersom etanol är mer vattenlösligt än bensin ger det lättare uppehov till korrosion. Kraven på fordonkomponenter är därför högre än för bensinbilar. Etanol innehåller också mindre mängd energi per liter än bensin, därför krävs större mängder. Priset är dock lägre per liter, och det har högre verkningsgrad.

En nackdel med etanolbilar är att utsläppen vid kallstarter är högre än hos bensinbilar. Vid sju minusgrader blir utsläppen hela 18 gånger högre. Ett sätt att motverka detta är att blanda i mer bensin under vinterhalvåret. Att etanolblar konstrueras för att kunna använda bensin innebär dock en försämring. Om bilen enbart körs på etanol kan den optimeras för detta och få en högre verkningsgrad.

 

Etanolproduktion

Det diskuteras om etanolbilar verkligen är bättre för miljön. Det beror främst på att ny mark måste odlas upp för produktionen av råvaror till etanolen. Därför är det först på lång sikt man kan förvänta sig att etanolen ska leda till nettominsking av koldioxidutsläppen. Dessutom bidrar uppodlingen till skövlingen av regnskogen.

Att allt mer mark mark tjänar till produktion av etanol i stället för mat tros också bidra till att matpriserna stiger. Högra matpriser uppgavs vara en av orsakerna till upproren i Nordafrika 2011. Ironiskt nog bidrog upproren till att priset på olja steg ytterligare.