Att driva bilar med gas är ingen ny förteelse. Under andra världskriget gjorde bristen på olja att man började driva bilar med gengas, som tillvärkas av trä eller kol. Idag satsar man på gas som ett miljöalternativ, särskilt i Tyskland, Österrike och Italien.

Gasbilar har vanligtvis två bränslesystem, ett för gas och ett för vanlig bensin, vilka driver en vanlig bensinmotor. När gasen tar slut kan man helt enkelt byta till bensin och fortsätta köra. I Sverige använder gasbilarna främst naturgas och biogas, vilka har den internationell samlingsbeteckning CNG (Compressed Natural Gas). Det finns också ett mindre antal bilar som kör på gasol, benämnt LPG (Liquefied Petroleum Gas). Dessutom pågår en utveckling av bilar som drivs av vätgas.

 

Naturgas

Naturgas består främst av metan och andra kolväten. Gasen utvinns ur jordskorpan, och är liksom olja ett fosilt bränsle. Koldioxidutsläppen blir dock 30 till 40 procent lägre än när man använder bensin.

 

Biogas

Liksom naturgas består främst av metan av och andra kolväten. Biogas framställs dock ur organiskt material genom så kallad rötning, då avfall bryts ned av mikroorganismer. Användning av biogas medför därför inte något nettotillskott av koldioxid i atmosfären.

 

Gasol

Gasol eller motorgas består främst av propan och butan. Gasen är en biprodukt vid oljeraffinering, och avger upp till 20 procent mindre koldioxid vid förbränning än bensin.

 

Vätgas

Vätgas kan användas antagligen i en vanlig förbränningsmotor eller i bränseceller. Fördelen är att det inte ger några andra utsläpp än vatten. Nackdelen är att vätgas inte finns naturligt, utan måste produceras, vilket är en energikrävande process. När vätgas tillverkas från fossila bränser bildas dessutom koldioxid. Eftersom processen är kontrollerad är det dock tekniskt möjligt att avskilja och lagra koldioxiden.